Mönster, håll kvar bilden

Vad det kräver av dig

Mönster kräver det visuella minnet för en stillbild, vilka rutor som var tända, inte i vilken ordning. Det är minnet du använder för att minnas var saker står på en sida eller en hylla.

Della Sala och kollegor visade att det här minnet för mönster är skilt från minnet för sekvenser, det som Sekvens och Corsi-uppgiften använder (Della Sala et al., 1999). Mönster ger det ett eget spel.

Så spelar du

1. Några rutor i rutnätet tänds samtidigt, i ungefär en sekund, lite längre när mönstret växer.
2. De släcks. Tryck på samma rutor, i valfri ordning.
3. Allt rätt, och nästa mönster har en ruta till. Rutnätet växer från 3 gånger 3 till 4 gånger 4, sedan 5 gånger 5.
4. En fel ruta kostar ett liv och ger ett nytt mönster av samma storlek.
5. Tre liv. Ditt resultat är ditt största klarade mönster.

Forskningen bakom

Mönstret växer en ruta i taget, så varje omgång hittar din gräns och håller dig precis där. Övning på en uppgift gör dig skarpare på just den uppgiften (Simons et al., 2016), och Mönster ger dig den övningen på en enda, exakt förmåga.

Eftersom mönsterminnet är skilt från sekvensminnet (Della Sala et al., 1999) kräver Mönster en sida av minnet som de dagliga spelen lämnar orörd.

På ditt veckokort

Mönster är ett labbspel, i fritt spel i appens spelrum.

Det betygsätts aldrig, så ditt eget största mönster är referensen.

Frågor

Spelar ordningen roll?

Nej. Bara vilka rutor som var tända räknas. Det är skillnaden mot Sekvens, där ordningen är allt.

Hur stort kan mönstret bli?

Upp till 20 rutor, i ett rutnät på 5 gånger 5.

Vad händer när jag missar?

Den felaktiga rutan blir röd, du förlorar ett liv, och ett nytt mönster av samma storlek visas.

Källor

1. Della Sala S., Gray C., Baddeley A., Allamano N., Wilson L. (1999). Pattern span, a tool for unwelding visuo spatial memory. Neuropsychologia 37(10), 1189 to 1199. doi.org/10.1016/S0028-3932(98)00159-6
2. Simons D.J., Boot W.R., Charness N. et al. (2016). Do brain training programs work? Psychological Science in the Public Interest 17(3), 103 to 186. doi.org/10.1177/1529100616661983